Vandring med familjen och första stora frestelsen

Härligt att röra på sig. Och kul att vandra i skogen med bror och familj, men så skulle det ju också grillas...

Hittills har mina dagar gått över förväntan bra. Inget sug. Inga direkta energidippar. Humöret på topp. En kompis som kör samma program uttryckte det så bra; "Känner mig renad inifrån och ut." Man längtar efter en fortsatt sund livsstil.

Så när min bror ringde och frågade om vi ville följa med på skogsvandring till länets högsta punkt, så gav jag direkt tummen upp. Men så kom det... "Vi tänkte fika och grilla korv och marshmallows."

Jaha. Jag vill ju inte vara tråkig och jag vill inte avstå att umgås, alltså måste jag hitta på ett alternativ. Nu var det dessutom lite bråttom. Lösningen fick bli en banan och en flaska vatten.

Vandringen blev jättetrevlig och de hade fullt upp med sin grillning, utan att fundera på varför inte jag grillade. Snarare fick jag en accept i att det fanns en viss längtan efter att göra likadant som jag.

Nu kommer vi till kategorin som säger; "Ja, men en korv kan man väl unna sig? Det är ju inte så farligt." Ingen mat är farlig. För mig handlar det bara om att vara vaksam mot mat som triggar igång ett vidare sug - och resan tillbaka till gamla ovanor. Innan jag känner att jag är på stabil grund, håller jag mig till de säkra "korten". Dvs mat jag kan lita på. :)

Är det värt det?

Ja! När man känner den här sunda renheten i kroppen och mår så här bra. Då är det värt det.